"Utan kampvilja dör man"
2010-10-25



På gatorna under revolutionen i Iran 1978–1979 var Haedar Jahangiri lycklig. Det fanns hopp om demokrati och en bättre framtid. Men allt annat än detta skulle han uppleva under de kommande åtta åren.

Haedar Jahangiri skulle inte ge sig utan strid. Men nu stod han där med ryggen mot väggen med bakbundna händer och ögonbindel. Hörde häktesvakterna göra gevären skjutklara. Då förstod han att det inte var mycket han kunde göra för att inte gå samma väg som sin 24-årige bror Mohamadgoli och 26-åriga syster Mahin. En häktesvakt hade berättat att de blivit ihjälskjutna som djur och nergrävda på en soptipp.
– Det var som att allt försvunnit, det kändes tomt inuti, gjorde ont. Men samtidigt fick jag inte ge upp kampviljan. Utan den kommer man att dö, även om man överlever, säger han.

Vakterna hade sagt att han också skulle skjutas som ett djur och grävas ner bland soporna långt från kyrkogården. Det var december 1981. Haedar var 18 år, han och 90 medlemmar av den politiska rörelse han tillhörde hade arresterats, hans frihetsrevolution hade kidnappats av Ayatollah Khomeinis islamister och två av hans syskon hade dödats utan rättegång. Men när Haedar med bakbundna händer, förbundna ögon kände den friska luften i lungorna och väggen mot ryggen och hört vakterna göra i ordning vapnen förstod han att han inte ens kunde försöka slåss eller springa. Plötsligt ledde någon iväg honom, tog av honom ögonbindeln, frigjorde hans händer och knuffade in honom i baksätet på en bil. Där satt en vakt.
– Det var som en dröm och mardröm på samma gång. Jag hade inte sett de här gatorna på tre månader och visste inte vart de körde mig.

Skulle inte skjutas
Vakten frågade vad Haedar gjort. Ingenting, sa han. Vakten skrek att Haedar ljög. Hur kunde han då bli dömd till livstids fängelse?! Tanken gled in i Haedars medvetande: Livstids fängelse. Han skulle inte skjutas som ett djur, grävas ner på soptippen. Han skulle leva. Framme vid fängelset dök en ny tanke upp: Här skulle han sitta inspärrad resten av sitt liv. Det blev tre år.
Revolutionen i Iran var slutet för shahens diktatur, men också slutet för den liberalisering med fler rättigheter för kvinnor, ekonomiska och kulturella förbättringar som skett åren innan. Den islamistiska regimen tog över revolutionen, gjorde den till sin. Förbjöd andra budskap och attackerade arbetarrörelsen. Och när regimen fick militärmakten 1981 inleddes jakten på oliktänkande. Tidningar förbjöds och människor fängslades i tusental.
– Det blev rena helvetet. Många vänstermänniskor i väst såg heller inte något annat än att den islamistiska regimen var en antiimperialistisk motkraft. Den nya regimen i Iran var inget annat än högerextremisterna vi nu ser i väst och talibanerna i Afghanistan som missleder det folkliga missnöjet. De vill till och med kontrollera folks tankar.

En iransk Che Guevara
Haedars 15 år äldre storebror Alagoli var en ikon i kampen, först mot shahens diktatur och sedan mot den islamistiska. Som ett slags iransk Che Guevara samlade han bönder och nomader mot jordägarna på landsbygden. Han åkte till iranska delen av Kurdistan och hjälpte kurderna i deras kamp för självständighet. Under shahens tid satt Alagoli fängslad i sju år. Han var de yngre syskonens och många andra kämpande oppositionella iraniers förebild.

Alagoli släpptes i samband med revolutionen och blev sedan en av den islamistiska regimens mest jagade fiender. Han höll ut med sin här till våren 1984. Regimen saknade bevis på att Haedar begått något brott, men så länge hans bror levde och gjorde motstånd ansågs det viktigt att hålla Haedar inspärrad.

Vid åttatiden på kvällen 14 februari 1984 satt Haedar och de andra fångarna och tittade på tv. Sändningen avbröts av marschmusik och en nyhetsuppläsare meddelade att en av regimens värsta fiender Alagoli Jahangiri var död. Nyhetsuppläsaren berättade inte att Alagoli hade hållit regimens armé stången i 20 timmar innan han svalde en cyanidkapsel för att inte bli tagen levande. Inte heller framgick det att regimens soldater skjutit på en död kropp.
– Trots att nyhetsuppläsaren berättade att min bror var död hörde jag inte mer. Jag bara hoppades att han blivit dödad direkt, eftersom jag visste vad de gjorde med fångar som han.

Korsfäste den sönderskjutna kroppen
För att förnedra Alagoli och skrämma folk hängde soldaterna upp hans halvnakna, sönderskjutna kropp på ett kors. Den korsfästa kroppen visades upp i de byar och städer där han haft sympatisörer.

Alagoli blev 36 år. Haedar hade bara träffat honom i några månader sammanlagt. Men Alagoli skulle fortsätta vara en förebild för Haedar, hans syskon och andra.
– Det han kämpade mot var all elakhet som finns. Inget annat fanns än gott mot ont, så extremt var det.

Haedar släpptes fri, men regimens företrädare ville att han skulle framträda i tv och läsa upp ett tal där han var positiv till regimen och fördömde sina kamrater och kampen. Han vägrade och sattes på nytt i fängelse. Till slut släpptes han igen och försökte organisera motstånd. Men det var svårt när så många blivit mördade och nästan alla överlevande män i vapenför ålder skickats till kriget mot Irak.

Flydde från landet
Haedar förstod att han måste fly. Han tog sig till Turkiet och efter två månader hamnade han i Sverige. Idag har Haedar i datorn en mapp för varje dött syskon och död kamrat. Jag frågar hur det känns att visa bilderna och berätta vad han har varit med om.
– När man pratar om det blir man lättad, men senare kommer alla minnen tillbaka och då blir det svårt att hantera. Jag kan må dåligt i dagar efteråt.
När vi skakar hand och skiljs åt har han mörka svettfläckar under armarna.
Victor Estby

FAKTA Haedar Jahangiri
Född: 1963 i Iran.
Bor: I Stockholms innerstad.
Familj: Sonen Kaveh, 18 år. Mamma i Iran.
Bakgrund: Gick i sina äldre syskons politiskt aktiva fotspår. Deltog i revolutionen i Iran i slutet av 70-talet och fick sitta i fängelse i flera omgångar. Fyra av hans syskon och många av hans vänner och bekanta har blivit mördade av den iranska regimen. 1987 blev han tvungen att fly landet och hamnade i Sverige.
Gör: Läser en driftteknikerkurs och siktar på att snart arbeta som VVS-ingenjör. Fick sluta som busschaufför efter en felbehandlad arbetsskada.
Favoritplats i Stockholm: Södermalm och särskilt utsikten från Monteliusvägen som får honom att känna gemenskap med människorna som bor och arbetar i den här staden.

Revolutionen i Iran
* Pågick mellan 1978 och 1979. Landets monark shahen Mohammad Reza Pahlavi störtades i ett folkligt uppror, bestående av socialister, liberaler och islamister. Av rädsla för ett mer ryssvänligt styre stödde USA islamisterna och deras ledare ­Ayatollah Khomeini tog makten och började förfölja, fängsla och döda oliktänkande. Efter revolutionen har sex miljoner iranier varit tvungna att fly landet undan förtrycket.